IckyFlix

Synd att man inte kan ändra typ vissa av förutsättningarna i en situation. Att det alltid måste vara package deals och komplicerat.
För tänk om man kunde ändra bara litegrann, så att det nån gång stämde och kändes rätt på alla nivåer. Eller är livet en enda lång jävla demokratisk kompromiss?

Jag skulle för övrigt vara en lysande diktator. Jag, åtminstone, skulle stortrivas. Alla skulle få bo i gamla hus och allt annat skulle rivas. Och jag skulle få ändra fritt på tid-rumsaxeln som jag ville. Och inga jävla miljöförstöringar. Klockrent!

Ja, och så skulle jag censurera bort hela musikgenren "sommarplåga".


Hur tar man makten på ett smidigt sätt egentligen, idéer?

Vissa människor borde helt enkelt inte få åka iväg på grejer med sitt jobb. Såna som blir snorfulla och tycker att det är lite småsexigt att börja tafsa på unga tjejer under förevändning att de granskar tatueringar, eller sådana som sitter i tågsätet (ja, sätet som i sittplatsen, inte sättet som i den idiotiska försvenskningen av det fullt fungerande ordet "set") bredvid vårt på tågresan hem och under 30 minuters tid pratar om en cd med allt ljudmaterial som skall kopieras och distribueras till alla, och som dessutom passar på att berätta små anekdoter från den kongress alla i vagnen faktiskt just kommit ut ifrån. (Been there, done that, got the fucking t-shirt, bortsett från att jag inte fick nån tirre, men väl en slips och en väska och en mössa och ja ni fattar.)
Såna som är stöniga och störiga och dricker för mycket öl och tycker att de är guds gåva till kvinnorna, eller såna som blir fulla och trötta och dumma i huvudet och hamnar i fel säng, alternativt i rätt säng men med fel sällskap. eller såna som spiller ut sitt vin och snubblar och börjar skråla och sjunga och som får mig att önska att jag inte alls hade en liten smidig diskret svart handväska, utan en riktigt stor en så att jag kan ha med skämskudde överallt.

Jag behöver ofta skämskudde. Fick tyvärr ingen på kongressen heller. Hade varit snyggt med nya loggan på och allt. Skämskuddar borde vara obligatoriska vid större sammankomster, dagordning, valförslag och skämskudde. Allt man behöver.

Alltså, inser precis hur jävla sjuk bilden ser ut, som tagen ur en trevlig splatterfilm från åttiotalet. Litet barn med blod i håret och runt munnen, blodiga händer, och mord i blicken.

Omen anno tvåtusental på den västgötska landsbygden. I den lilla byn med sextonhundratalsanor föds ett flickebarn. Ingen anar, till en början, de ondskefulla planer som smids innanför de vackra grönbruna ögonen.

Och jag ger mig sjutton på att någon sifferolog kan få skrämmande varsel av sifferkombinationen 071004.

Nästa gång ni behöver fejkblod, ta falu rödfärg. Uppenbarligen ganska naturtroget.

Vi har ett gammalt jugendbord i furu, ganska slitet, men det ska stå i köket och jag tror inte att jag kommer måla det, utan bara kanske såpskura det. Ser ut litegrann såhär, fast avlutat i furu då och större, med utdragsskivor i fur (och lite maskätet, hrm). Men det är lögn att hitta fyra eller sex likadana jugendstolar för en nätt summa, jag hittar bara udda stolar. Kan inte bstämma mig för om det är fint eller fult med uddastolar i köket? Vi har ju matsalsbord med en bra uppsättning stolar i fiiiinrummet, men i köket? Och alla stolar jag ser är målade, oftast i olika blå nyanser, eller bruna. OK eller inte?
Köket är stort som fan, säkert 35 kvadrat och i det närmaste helt fyrkantigt. Det ska bli ett gammaldags kök (på riktigt) med platsbyggda skåp i pärlspont, och samma på väggen, med en liten tapetsnutt längst upp. Antingen kanske ljust kromgrönt och gräddgult, eller också någon brunbeige nyans med gult till. Eller kanske blått. Nåja. Inte vitt i alla fall.

Och hittar jag målade stolar så behåller de sin färg, här avlutas inte, eller målas om, gosh. Blir det wack eller snyggt med udda stolar i olika färger? Vad tycker ni? Till ett omålat bord dessutom. Hjälp :(

Jag måste bara berätta. Igår skulle min brorsa och mamma åka till pappas grav och vårstäda. Jag ville med förstås, men hade ett möte. Bokade om det och mötte upp med dem vid kyrkogården. Efter graven letade vi skor till R, hittade de här som är urfina, men dyra som satan. Och så fanns de inte i rätt storlek. Jag funderar på att beställa dem, vad tror ni? Kommer de räcka till hösten också? Provade storlek 22 som var lagom men inte nåt växutrymme i. Hon har kavatskor i 23 idag, och de funkar ju. Om jag köper 23:or borde de väl räcka hela året?

Hur som helst åkte vi vidare hem till brorsan sen, eller ja, jag skulle in på konsum lite snabbt så brorsan och lilla Jonten åkte hem, R och mormor stannade i bilen. Jag handlade, slängde in kassen i bilen, satte mig, stoppade i nyckeln lite grann samtidigt som jag krängde av mig jackan och tog på bältet och såg samtidigt att det var nyckeln till rattkryckan jag satt i. Småklantigt, men den satt inte speciellt långt in i tändningen, så jag tänkte bara dra ut den. MEN DET GICK INTE! Nyckeljäveln satt som berget. Jag slet och drog och bände och petade in i tändningen med en liten skruvmejsel, jag stack in mejseln i hålet på nyckeln och bände mot ratten, jag vred och trilskade och lirkade, men det var helt jävla kört.

Jag fick ringa brorsan, flytta över bilbarnstolen och R till hans bil, och lämna den förbannade bilen utanför konsum i Skene. Jag har sällan känt mig så dum. Dessutom såg jag tusenlapparna flyga iväg framför ögonen, tusenlapparna det skulle kosta att ringa en volvoverkstad på skärtorsdagen, be dem bärga och skruva isär bilen, kanske byta hela tändningen.
På saaben och bmw:n har jag assistans, men inte på volvon. Jag mindes hur jag till och med övervägde det, men sen beslutade att nä, den skrutten behöver vi ingen assistans på, kokar den så kokar den och då är den skrot.

Ringde P i panik och svor och var grinig. Till slut åkte vi därifrån i brorsans bil. Efter en timme ringde P. Han hade åkt dit med lite verktyg och dragit ur nyckeln med hjälp av en polygrip. Hädanefter tänker jag teckna assistans på ALLA min bilar. Och titta på nyckeln fem gånger innan jag sätter i den.